OM NÅGOT HÄNDER Vid en händelse

Agera utifrån att i första hand fly och i andra hand söka skydd. Även om en plats inte känns säker, och det inte är möjligt att fly, kan platsen bli mer säker genom att ni exempelvis stänger in och gömmer er, låser dörren, barrikaderar den och är tysta.
Om möjligt tas alla till en så trygg och säker plats som möjligt. Både för att minska risken för att ytterligare skador uppstår och för att i lugn och ro kunna fokusera på de skadade och det de behöver.

Ring alltid 112 vid en akut nödsituation om det är fara för liv, egendom eller miljö. Eventuellt kan de finnas kvar i samtalet för att guida och även för att ta del av ny information.
Ge adekvat information om vad som hänt, eventuellt hot, om bedömningen är att hotet finns kvar eller ej, hur många som är skadade och om ytterligare skador kan uppstå.
Uppge gärna koordinater eller adress som de ska komma till. Det finns appar som stöd för att hitta koordinater, exempelvis https://www.sosalarm.se/trygghet/112appen/

Krisgruppen organiserar arbetet under en kris och samverkar med andra aktörer vid behov. Gruppen följer de rutiner som finns för de situationer verksamheten behöver ha beredskap för. De organiserar och tydliggör också vilket stöd som behövs direkt i händelsen, i nära anslutning till händelsen och efter en tid.

Var tydlig med vem som leder arbetet. Vid svåra våldshändelser behöver man vara flera som hjälps åt. Olika roller kan behövas för att:

• Ge livräddande första hjälpen till skadade.
• Få så många som möjligt till en säker plats.
• Varna andra längre bort från händelsen.
• Ha överblick om säkerheten förändras och återkommande analysera situationen.
• Byta av dem som ger första hjälpen.
• Ge psykologisk första hjälpen. Se längre ner på sidan för vad som är viktigt att tänka på.
• Möta upp polis, räddningstjänst eller ambulanssjukvård.

Den som leder arbetet behöver ha överblick, även om situationen är akut. Var beredd på att prioritera. Fokus är på säkerhet, att minska risk för ytterligare skador och att rädda liv.
Behöver fler hjälpa till? Behöver någon avvika för att få återhämtning och för att kunna fortsätta bidra i situationen. Prioritera insatserna kontinuerligt.

Vid svåra våldshändelser är det framför allt blödningar som kan uppstå och som kan bli livshotande. Fokusera på att stoppa blödningar tills ambulans anländer.

Stoppa kraftiga blödningar snabbt

Tiden innan ambulanssjukvården kommer kan vara livsavgörande vid svåra blödningar.
Om blodpölen är stor som en tallrik när du kommer fram, om det flödar eller pulserar blod eller om kläderna är genomdränkta med blod är det viktigt att snabbt skapa ett rejält tryck där det blöder. Tryck med händerna, eventuellt med ett tygstycke eller förband emellan, luta dig över med raka armar för att få tillräckligt med tryck.
Om någon har utbildning i hur man stoppar blödning kan hen vilja packa blödningen eller sätta på en tourniquet, ett avsnörande förband. Håll tryck till dess att du får andra instruktioner.

Var observant på inre blödningar

Vid misstanke om inre blödning är det viktigt att ställa frågor om var det gör ont och vara observant på tecken på cirkulationssvikt. Var särskilt observant på om tillståndet snabbt förändras. Detta kan vara mycket viktig information för ambulanspersonal om den utsatta personen skulle förlora medvetandet.

Förebygg och hantera cirkulationssvikt

Om en person förlorat mycket blod kan cirkulationssvikt uppstå. Placera då den skadade på rygg, eventuellt med benen i högläge. Detta kan förebygga cirkulationssvikt.
Tidiga tecken på cirkulationssvikt kan vara:

• Ökad andningsfrekvens
• Ökad puls, men svag
• Oro
• Sänkt vakenhet
• Kalla händer och fötter

Senare tecken på cirkulationssvikt kan vara att personen blir kallsvettig, blek och får en sänkt vakenhetsgrad.

Ge inte skadade någon dryck

Observera att personer som skadats inte ska ha något att dricka. Det kan medföra livsfara om personen har inre skador med risk för cirkulationssvikt.

• Stilla – I det akuta skedet är det viktigt att den skadade är stilla.
• Värme – Låt personen ligga på något som isolerar från kyla, och lägg även något på personen som skyddar.
• Varsamhet – Ha gärna lite kroppskontakt med den skadade, exempelvis en hand på den skadades hand. Ställ frågor för att samla information om händelsen. Detta kan vara extra viktigt om personen skulle förlora medvetandet. Då kan ambulanspersonalen få del av viktig information.
• Lugn – Värna lugnet omkring den skadade och avlägsna personer som stör dig eller den skadade.

För att minska lidande är även psykologisk första hjälpen viktig. Tidig psykologisk första hjälpen är även en hjälp i rehabiliteringen, och att snabbare komma tillbaka. Se längre ner på sidan för vad som är viktigt att tänka på.

När blåljusaktörer kommer till platsen möter någon om möjligt upp dem och rapporterar över den informationen som finns. Om läget fortfarande är livshotande behöver de agera snabbt och tiden för överlämning kan vara knapp. Prioritera den absolut viktigaste informationen.

En krisplan tas fram i förebyggande syfte av krisgruppen. Planen tydliggör vad som ska göras och vad som är viktigt att tänka på vid en krissituation. Här är exempel på vad som bör finnas med i en krisplan:
Krisgruppen
• Krisgruppen organiserar arbetet under en kris och samverkar med andra aktörer vid behov. Tydliggör vem som gör vad och när.
• Gruppen skapar rutiner eller checklistor för de situationer verksamheten behöver ha beredskap för.
• Gruppen tydliggör vilket stöd som behövs direkt i händelsen, i nära anslutning till händelsen och efter en tid.
Kommunikation – internt och externt
• Ibland behövs en enkel kommunikationsplan för händelsen så att det blir tydligt vad som ska kommuniceras, i vilket syfte, till vilka, i vilka kanaler, hur och vem som gör det.
Larmlistor och kontaktuppgifter
• Skapa kontaktlistor till krisgruppen och alla medarbetare, men även till närstående och externa aktörer, såsom polis och företagshälsovård exempelvis. Uppdatera listorna regelbundet.
Krisstöd
• Tydliggör vilka rutiner som gäller för chefer och medarbetare som behöver krisstöd, och hur de ska gå tillväga om de behöver krisstöd. Det kan handla om kollegialt stöd eller samtal med professionell.
• Beskriv vilket stöd chefer kan få för att kunna ta verksamheten genom krisen, exempelvis genom kunskaper eller rådgivning.
• Beskriv hur eventuellt stöd till närstående ser ut.
Dokumentera
• Dokumentera det som händer under krisen. Ha gärna enkla mallar för dokumentation.
• Ta med lärdomar framåt in i det förebyggande arbetet.

Prioritera säkerheten, både för att minska risk för ytterligare skador och för att skapa trygghet hos alla. Vid hot och vid våld som kan eskalera kan en utsatt person behöva fly eller ta skydd om det finns en risk att farligt våld uppstår. Konkret kan det innebära att exempelvis lugnt avsluta ett pågående möte, backa ur eller fly en situation, och tillkalla hjälp.
Även om säkerheten är hög kan känslan av trygghet vara låg, så värna trygghetsskapande åtgärder. Det kan vara att ta utsatta personer till en lugn och trygg miljö, prata lugnt med den eller de utsatta. För att minska lidande är psykologisk första hjälpen viktig och är ett viktigt stöd för att stabilisera, öka trygghet och snabbare komma tillbaka efter en svår händelse.

Tillkalla alltid närmsta chef. Det är bra att någon har överblick och kan prioritera vad som behöver göras, och  även leda arbetet. Om det handlar om ett hot eller en våldssituation som kan eskalera behöver situationen återkommande bedömas och analyseras. Agera utifrån bedömning av situationen, prioritera trygghet och säkerhet.

Om behovet av stöd och insatser förväntas pågå under en längre tid behövs en plan för vad som behöver göras av vem den närmaste tiden. Säkerställ att de som behöver får återhämtning. Ta också ställning till om ni behöver vara fler i situationen som hjälps åt.
Ta ställning till om eventuell krisgrupp ska aktiveras.

Om det finns personer som har lättare fysiska skador behöver de tas omhand. Likaså behöver mindre blödningar hanteras med enklare första hjälpen-åtgärder. Vid små blödningar är det viktigt att rengöra såret med tvål och vatten.
Var och en gör vad den kan för att hjälpa skadade. Om någon med sjukvårdskunskaper finns tillgänglig är det lämpligt att den leder arbetet. Vid behov ring 1177 för att rådgöra eller se till att den skadade personen får tillgång till sjukvård.

Vid behov kontaktas andra som kan behöva veta vad som hänt så fort som möjligt.

• Informera de funktioner eller enheter som behöver veta vad som hänt, och involvera närmsta chef och skyddsombud om situationen kräver.
• Säkerhetsansvarig, receptionen, andra enheter och andra fackliga företrädare kan behöva information om händelsen.
• Be om hjälp av andra funktioner eller enheter om ni behöver.
• Ta stöd från extern part vid behov: vaktbolag, polis, företagshälsovården, kris- och traumaenhet eller dylikt.
• Säkerställ att det är tydligt vad som ska kommuniceras och av vem, om media hör av sig.
• Gör en plan för när medarbetare som inte är direkt berörda ska informeras. Även dessa kan få starka reaktioner, så ha beredskap.
• Sätt in akuta skyddsåtgärder för den drabbade och dennes familj om det behövs. Tydliggör vad som ska göras, vem som ansvarar och hur det ska följas upp.

Tydliggör vem som ansvarar för vad, och även vem som följer upp de olika kontakterna.

Stäm av hur den som blivit utsatt reagerat. Det behöver göras kontinuerligt.

• Kan personen fortsätta jobba?
• Behöver hen gå ifrån en stund, men ändå vara kvar på arbetsplatsen eller behöver hen gå hem?
• Vid hemgång är det viktigt att stämma av vilket stöd personen har hemma.
• Erbjud stöd om det behövs.
• Som chef eller kollega kan du ringa och kolla hur personen mår. Det kan vara särskilt viktigt om personen bor ensam. Bestäm vem som ska ringa när. Åk om möjligt hem till medarbetaren vid behov.

En person som blivit utsatt på jobbet kan få kraftiga reaktioner även efter ett tag.

Du som är utsatt

Det är viktigt att berätta vad som hänt för någon på jobbet. Då kan ni tillsammans göra en bedömning av situationen, och du kan få stöd av en kollega.
Berätta gärna för dina närstående vad som hänt så att det finns en förståelse om du skulle få starka reaktioner.

Oavsett vilken händelse det handlar om ska både hot och våld dokumenteras, rapporteras och utredas internt. Alla händelser, även de till synes mindre allvarliga, ska också rapporteras internt i de system som verksamheter har.
Skriv ner vad som hände och när:

• Var och när ägde händelsen rum?
• Vilka personer var inblandade, både förövare och utsatta?
• Vilka skador som uppkom? Kan vara såväl fysiska som psykiska.

Rapportering vid hot:

• Vad består hotet av?
• På vilket sätt kom hotet till dig? Från vem? När?
• Om hotet är digitalt, i vilken kanal eller i vilket forum?
• Är förövaren anonym eller känd?

Om du kan göra något för att öka den fysiska säkerheten och tryggheten är det högsta prioritet. Det kan vara att ta personen eller personerna till en annan plats som känns tryggare, att låsa dörrar om ett yttre hot finns kvar. Det kan också handla om att exempelvis skapa ett behagligt ljus, bra luft och sköna möbler att sitta i.

Innan du börjar agera är det bra att stanna upp några sekunder. Se dig omkring. Hur är situationen? Är det många som behöver hjälp? Vilka verkar behöva mest stöd just nu?
Prioritera akuta behov. Människor som visar tecken på stark stress behöver prioriteras först, det kan vara en person som verkar frånvarande eller någon som är väldigt utåtagerande.

Var om möjligt flera i svåra situationer. Då kan ni hjälpas åt och även turas om när någon behöver återhämtning. Det kan också bli för många som vill hjälpa i en krissituation. Känn av vad som är bäst.

Om du själv inte var med i situationen kan du ställa frågor om vad som hänt, men håll igen med frågor om personen inte verkar vilja berätta. Fråga inte efter upplevelser utan fokusera på händelseförlopp och behov.
”Kan jag göra något för dig?” är en enkel fråga för att närma sig en annan person.
Ta reda på vad personen behöver och vill, eller om den har ont. Kanske behöver personen information, få kontakt med någon närstående, något att dricka eller en filt. Var lyhörd. Människor i en akut situation kan ha svårt att tänka och prioritera. Om det behövs – hjälp till att göra en plan. Att någon tar kommandot och säger ”Nu gör vi så här” kan kännas tryggt.
Använd enkelt språk och tala lugnt och vänligt.
Alla vill inte ha hjälp och stöd – det ska alltid respekteras. Signalera att du finns där om hen ångrar sig.

En person som är väldigt upprörd kan behöva hjälp att stabilisera sig. Personer kan också behöva stöd att orientera sig i vad som hänt, var hen är och vilket sammanhanget är.
Om personen är svår att få kontakt med, verkar desorienterad, har extremt starka känsloreaktioner, hyperventilerar, skakar, vaggar, gråter okontrollerbart ska personen inte skickas hem. Rådgör med familj eller vårdgivare.
Starka reaktioner klingar oftast av utan extra stöd. Om personens sömn, möjlighet att få i sig mat, och fungera i vardagen är påverkat är det ofta bra att söka hjälp efter några dagar.

Om personen kan bidra på något sätt och vara aktiv är det bra. Det stärker tron på den egna förmågan. Visa också att du finns där som stöd om personen bara behöver ”få vara”. Sträva efter att göra situationen hanterbar så backa upp när och om det behövs.
Ge hopp och stärk personen i tron att det kommer gå bra.
Stärk personen i att ”du har gjort allt du kan” eller ”du gjorde det absolut bästa utifrån den situationen som var”. Kanske finns tankar om ”varför gjorde jag så” och det kan väcka skuldkänslor som inte är hjälpsamma i stunden.
Om fler är utsatta kan de också ofta vara ett stöd för varandra. Ofta finns någon i gruppen som kan ta ett litet ansvar för andra. Det kan kännas bra att ha en uppgift och en betydelse för andra i en svår situation.

Svara sakligt på frågor. Ge korrekt information om du själv har informationen. Säg annars att du inte vet.
Om informationen gör personen väldigt upprörd kan det vara en bra idé att låta personen vila från information en stund.
Om personen kan ta in det du säger kan du berätta att starka känsloreaktioner är vanliga vid den här typen av händelser, att de periodvis kan vara mycket starka. Informera om att det är viktigt med egenvård som att äta, sova och försöka komma ut på kortare promenader.

Fråga vilket socialt nätverk personen har. Det är viktigt för att kunna göra bedömningen om personen kan åka hem eller inte. Om det finns någon hemma räcker det ofta långt för att hantera situationen.
Hjälp till att koppla ihop personen med familj eller andra närstående för att säkerställa att det finns stöd när personen kan åka hem.
Om det hänt något med personens närmaste nätverk kan en kollega göra stor nytta genom att erbjuda stöd, och kanske en säng att sova i.
Om personen bor ensam kan någon behöva kontakta den drabbade vid hemkomst, och även senare under dagen och kvällen. Bestäm vem som ska ta de kontakterna. Sträva efter att göra situationen så trygg som möjligt även sedan personen åkt hem.

Hjälp till så att personen får professionell hjälp om det behövs. Det kan vara kontakt med sjukvård eller kanske en mötesplats som ordnas av arbetsgivaren. Företagshälsovården kan också hjälpa till.